Sedan ett par år tillbaks har jag flyttat ut lyssningen från en vrå i vårt lilla hus (Compact Living som praktikfall!) till en speciell radiohörna i det som tidigare var ett oanvändbart kallgarage.  Numer ombyggt till radiorum plus  varmlager för ICL och privat. Fördelarna är flera när man nu likt ugglan hoar hela natten. Ur QRN- och TVI-störningssynpunkt marginellt bättre än att lyssna fyra meter från TV:n eftersom koax-matningen fungerar/-de mycket effektivt. Nackdelen är att man inte gärna tvärkollar radion nu och då under natten som man gjorde förr… Då behövde man knappt vakna för att få grepp om kondsen, nu måste man dra på sig skorna och trava 50 meter i snön …

Antennparken består idag av  två,  koax- och balun-matade, km-långa, jordade, spikraka, longwires riktade mot USA/Canada. Inne har jag antennerna kopplade via ett egenhändigt byggt förstärkarsteg (Ger +20 dB. .Det behövs efter soluppgången ibland.) till en antennfördelare av märke SW  (I reserv har jag en "gammal östtysk" antenn-fördelare), två stycken JRC NRD 515 (Den ena av dessa är den som jag jagar aktivt på.), en AOR AR7030, en Lowe HF-225 och en ICOM IC-R75 understödda av ett Marantz kassettdäck, en Panasonic NV-HD630 Stereovideo , en Akai VS G780 Stereovideo (För långa obevakade bandningar av två mottagare per video.) och för bandkopiering har jag dessutom ett Luxman K-100 kassettdäck plus en Sansui SE-77 equalizer. Dessutom finns i bakgrunden en Philips rullbandspelare för att kunna kopiera mina ca 150 st  7-tums rullband från 1998 och tidigare till något modernare medium. I ett första steg kopierar jag till video för att kunna sälja bort rullspelaren. Sedan hoppas jag kunna plocka ut godbitarna och föra över till CD med en HP CD Writer Plus 8210 … 

Prärietråden drogs om i en något nordligare bana förra hösten och byggdes av 2,5 kvadrats kabel med lödda vattentäta skarvar. Nu är det nästan  färdiginvesterat för de närmaste 20 åren - om inte åskan rensar bort något... Det som återstår att jobba med är att förbättra jordningarna överallt.  Ett tufft jobb eftersom man inte kan få ner något i backen utan dynamit…. Eventuellt kanske någon pyts får något bätttre filter framöver och fortsatta experiment med bredbandiga HF-steg torde också bli gjort. Ingen antenn mot västliga USA är planerad trots att jag har bra möjligheter att dra någon km ditåt också. Västkustarna tar jag på expeditionerna…. Ev. gör jag en kort geostörningsantenn...

Allt började hösten -66 med en gammal fyra rörs ASEA (Radiola) med finessen variabel bandbredd i MF-filtret (En spole som flyttades i förhållande till en annan spole medelst en lina. Inte dumt alls med den tidens mått mätt.) och flera KV-band med bra spridning.  En trevlig pyts men med den stora missen att Tropikbanden saknades. Loggade dock ett 100-tal länder på kort tid och MV:n fungerade fint så det hade kunnat bli fler…   

I slutet av juli 1970 köpte jag en färgglad (Rattar och annat lackade i klara lackfärger!) RCA AR-88D från EC i Solna som även den tjänstgjorde fint några år.  1971 sa det puff och luktade bränd parafin varför jag transporterade den tunga pjäsen till en radioaffär för översyn. Där klippte man bara bort en konding och lämnade tillbaks den. "Det fanns så mycket kondingar ändå…"  Landjakten fortsatte…

1972 inköptes en modifierad Drake SPR-4 från PK Electronics och återigen infann sig känslan av att ha så bra grejor som det över huvud taget behövdes.  Den kära Draken fick sedan hänga med som pyts länge och väl. Tyvärr….. (Sett så här i efterhand.)   Av någon anledning förlät jag i många år Spurrens uppenbara nackdelar bara för att den var så trivsam att jobba med i övrigt… 

Sedermera byttes dock SPR-4:an ut mot en JRC NRD-515 och lyftet var häpnadsväckande!  HGV hade i flera år förskönat tipsspalterna med många fina loggningar vilket borde ha fått mig att snegla åt NRD:n tidigare, men icke så… Många sköna fångster hade uppenbarligen missats de senaste åren, framför allt på expeditionerna norrut, där Drakens känslighet varit klart undermålig.  Detta var inte okänt för mig egentligen eftersom min första expedition till Pajala hade visat detta klart! Inte en bärvåg på Draken när det gick flera rapporterbara stationer på CMÖ:s Trio 9R-59 DS.

Min NRD-515 kompletterades därefter med en Lowe HF-225, en till NRD-515 och för ett drygt år sedan en AOR AR7030.  Drake-epoken tog slut senhösten -99 då en Icom IC75 införskaffades. Ingen större möda har lagts ner på fina filter eller andra finesser eftersom jag är så pass aktiv att jag kan kosta på mig att missa de allra svagste och gnissligaste signalerna och plocka stationerna någon gång då de hörs bättre...

Övriga mottagare som kommit och gått är två exemplar av Hammarlund SP-600  (En lyckades jag faktiskt sälja till Norge med inte alltför stor förlust! Körde in den över gränsen faktiskt men jag hade helt fri bil på den tiden.) , en   Collins R-392/URR  (Numer såld till Stockholm.) och två begagnade och lätt skadade Drake SPR-4:or ytterligare.  Alla tre Drakarna hade R7:ans 2.4 kHz filter och diverse andra modifieringar. Alla dock skadade av åsk-urladdningar  plus att de förstås är ganska okänsliga av naturen.  Alla tre nu på väg till nya ägare...