Istället för expedition  -  Bil-DX:ing


Det är ett bra tag sedan nu, men innan det upphörde så hade jag flera mer eller mindre lyckade lyssnarutflykter i min Valiant -66 åren 1976 - 1980!  Hur det började kommer jag inte ihåg, men antagligen blev jag inspirerad av SW  eller någon annan som provat på tidigare.  Detta i kombination med små möjligheter i övrigt att lyssna efter flytten från Övergård och att jag ägde en Drake SPR-4, som ju är som gjord för billyssning, plus en relativt rymlig bil gjorde att jag satsade på busklyssningsvarianten...   

Blev att planera för en natt i Valianten! Hel soffa fram och gammal hederlig ventruta underlättade.  Kartstudier och rek-resor företogs till några tänkbara tallskogar med glest med ståtliga tallar i tilltänkt antennriktning.  Sovsäck och termos laddades in i bilen. I skydd av mörkret bar det så iväg ut i skogen efter midnatt. Ut med en antenn på ett par hundra meter i NV riktning så rakt som man nu klarar det i mörkret.  Ner i sovsäcken och igen med dragkedjan upp under armhålorna. Varmkörning av bilen och en kaffeslurk innan radions gröna sken var allt som syntes i  mörkret. Motorn kunde förstås inte vara igång ur QRN-synpunkt  - eller bränslesynpunkt för den delen. 

Med Draken kopplad till bilbatteriet öppnades helt nya perspektiv på MV-lyssningen! Totalt brusfritt och dessutom upplevde jag att SPR-4:an fungerade bättre på 13,5 V än med den inbyggda nätdelen! Signal-/brusförhållandet var fantastiskt!  Många sköna signaler kunde uppsnappas under en lång och givande natt! Tyvärr hade jag inte löst det här med bandning så de flesta ID gick vilse direkt mellan öronen…  Någon hejare på LA-stationer eller spanska har jag nämligen aldrig varit. Några gick dock så fint att det inte gick att missa vad man ID:ade. La Voz de la Heroica -1170 till exempel som dundrade in vid ID.

Efter någon timme var bilen utkyld och en paus för varmkörning och fika var nödvändig.   Största orosmolnet var om bilbatteriet skulle hålla till att starta bilen när det var dags att åka hem igen framåt förmiddagen! Jag hade ju inga referenser och inte visste jag statusen på batteriet heller!  Det hela var dock värt en chansning - det var inte så många mil att gå hem …

Den första lyckade bilnatten 761010 följdes av flera ytterligare och alla med strålande DX-upplevelser.  Tyvärr gav det inga stora avtryck i QSL-pärmarna p g a bandspelarbristen och framför allt kompetensbristen…  Blev mest samma stationer man lyssnade på varje gång - men bra gick dom!  Någon gång hade jag en batteridriven kassettspelare med mig, men banden gick så trögt i kylan att det inte blev speciellt lyckat det heller. Och räkneverk saknades.

En mörk natt när jag kom ut och kopplade in mig på tråden så var det något som inte stämde riktigt. Lyste till i skogen ibland och efter ett tag kom det någon med ficklampa och kollade in bilen på avstånd. Inget mer hände men när solen gick upp så visade det sig att jag kört in i utkanten på ett rep-gubbe-läger!  Men tydligen tyckte man som jag att det var lugnast att inte låtsas om något… Jag dröp försiktigt iväg lite tidigare än planerat den morgonen ….

Efter flytten till Skellefteå i slutet av oktober -76 provade jag på busklyssning igen och fortfarande var det en mycket stor upplevelse; var det inte fina NA- eller CA-konds så stod indierna (Indien sände på jämna tiotal kHz på den tiden och kunde därför inte missas!) som spön i backen och norrskenet hade stor show utanför bilrutan!  Verkligen magiskt!

Hösten -77 åkte jag ut en eftermiddag till en övergiven sträckning av gamla E4 bara en mil norr om Skellefteå och drog ut 400 m tråd på asfalten utefter  vägrenen längs en raksträcka som pekade rakt mot Japan.  Vilken chock!  Har aldrig  hört så många eller starka Japaner och Taiwaneser förr eller senare!  Flera på varje frekvens och starka och stadiga!  Blev en massa rattande och lyssnande eftersom jag inte rapporterar annat än Nordamerika de senaste åren.   Det var inte mycket jag begrep eller ID:ade men härligt var det utan tvekan! Senare på hösten var det dags för lite NA-koll och en NA-antenn utanför Kåge drog in fint några nätter i September 78.

Efter att ha lärt känna OW och LE i Polar DX Club i Skelleftehamn blev det så att jag förlade ett antal lyssnarnätter till Östanbäck där jag parkerade på LE:s föräldrars sommarstugetomt och lyssnade på en 400 m tråd som låg under snön och fastfrusen i åkern. En mycket bra NA-antenn trots att de oisolerade skarvarna på den relativt tunna tråden frusit fast i marken. Det är med andra ord svårt att få en antenn jordad! Den här var då inte alls störd av markkontakten.  Åtskilligt godis hördes och störningsnivån var som vanligt underbart låg.  Framåt vintern blev det för kallt att sitta i bilen och busksittandet avvecklades.

Efter flytten till Husby, norr om Stockholm,  lyssnade jag flera nätter i augusti 1979 ute i bilen på Järvafältet sittande rakt under en 400 kV-ledning!  Inga problem med QRN och ett dussin LA loggades på 120-metersbandet och en bunt NA på MV dessutom!  Möjligheterna till kap fanns utan tvekan!

Efter hösten -79 har jag inte provat på någon mer gång. Annars bör nog HF-225:an kunna dra in en hel del! Fast nu kanske man skulle föredra en husvagn istället…

Bil-DX praktiseras aktivt av åtminstone en man, nämligen RÅ i Skåne.  Med gott resultat dessutom! Se t ex LA-Horisont i Eter-Aktuellt!

Startsidan  -  DX-karriären