Bakom signaturen BOS


Signaturen BOS har jag haft i stort sett sedan debuten i oktober 1966.  Att det blev DX:ing rådde nog Leif ifrån Långsele för. Han hade DX:at 8 månader och arrangerade på egen hand och med lånta QSL, vimplar etc. från Burträsk DX Klubb en utställning  i Oscar Edfors Radioaffär i Sollefteå, som fångade mitt intresse. Leif hade en viss försäljartalang…  Jag hade dock redan tidigare läst en del DX-spalter i några vecko- och månadstidningar så det var inte helt okänt.

Vid 13 års ålder blev det full fart direkt på en gammal rörmottagare av märket ASEA. En bra nybörjarradio med bra bandspridning och justerbar selektivitet. Mest svenska och engelska rapporter i början. En hel del stationer runt om i världen sände på skandinaviska denna tid!  Men snart införskaffades även franska rapportmallar. Följt av spanska och portugisiska. Detta eftersom jag redan från start bestämde mig för att inte skaffa mer än ett QSL per station. Många lyssnade om och om igen på Polens Radio t ex men jag jagade vidare.  Att inte få svar från en station var ovanligt innan jag mer och mer kom in på tropikbanden och MV.

DX:ing?


Förkortningen står i mitt fall för avlyssning av långväga radiosignaler och att berätta detta medelst brev och inspelningar för stationerna. Ljud inte avsedda för  mina öron! Som genom en serie mer eller mindre osannolika händelser råkar hamna i mina hörlurar! Förhoppningsvis får man ett livstecken tillbaks från stationen i form av brev eller liknande, kallat "QSL" eller "svar",  som bekräftar avlyssningen. Ingen självklarhet dock eftersom stationerna knappast har något intresse av att höras här! Dock tycker tillräckligt många att det är en kul grej!

Närmare info om detta gammalmodiga fenomen kan Du finna på webben! Sök bara på ord som DX, SWL, mellanvåg, KV-lyssning etc. Gärna ihop med ordet "radio", "reception" eller "hobby" eftersom speciellt DX används som modellbeteckning på bilar, kameror och det mesta… Se även mina länkar.

Kortvågsklubben Orren

LKA startade tillsammans med mig och fem till  Kortvågsklubben Orren 1966-10-05 (Sollefteå Stadsvapen hade en orrtupp som symbol  fram till 710101.) och med hjälp av Leifs PR-talang, som resulterade i flera brett uppslagna tidningsartiklar, växte klubben till en skaplig  volym för en så liten stad.

Flera av medlemmarna de första två åren var klasskamrater med mig, bl a BÖS som kan utläsas från hans hemsida som jag fann nämnd i i runan i vår gemensamma lokaltidning efter hans död. Jag hade tyvärr ingen aning att han var verksam  nästgårds eller att han vårdade minnet av Orren-tiden!

LKA flyttade först till Sundsvall och sedemera till Danderyd hösten 1970 och överlät rulljansen på oss övriga. En tilltänkt utställning på Stadsbiblioteket fick ställas in då bibliotekarien tyckte att RDXA:s (SDXF numer)  vandringsutställning skulle ta för mycket plats!!

Från januari -71 till december  -71 (Summa 8 utgåvor varav de två sista var dubbelnummer.) gav  vi ut en mycket ambitiös klubbtidning kallad INFRA (=Information Från Radio-Aktiva) som vi tryckte med hjälp av en el-stencileringsmaskin. Inte en spritduplikator som de flesta klubbtidningar fick nöja sig med!  Pris per år var 10:- (DX:arnas "Bibel"  WRTH  kostade 25:- !)  INFRA innehöll mest MV-tips och en och annan artikel. Att Distance var inspirationskälla lyser igenom. Flitigaste redaktörer var förutom jag själv: Magnusarna AUS och UNS.  Andra aktiva medlemmar var BBH, JOS, MES, XQS, LÅS, MLH t ex. Hösten 1972 flyttade jag till Göteborg och då dog nog klubben ut… Så vitt bekant är jag den ende f d Orren-medlemmen som fortfarande kämpar på …

Min specialitet: NA-DX

Min egen lilla nisch inom hobbyn är alltså avlyssning  och rapportering av Nordamerikanska lokalstationer, d v s "AM stations" eller som vi säger: "Mellanvågsstationer".  Att det blivit så beror väl dels på att lättjan gjort att jag begränsat lyssningen och brevskrivandet till en hanterbar nivå - annars finns det ju i det närmaste hur mycket som helst att jaga i etern - och dels på att jag har haft och har goda förutsättningar för att lyckas med detta.  Riktigt insnöade NA-jägare finns det bara något dussin i landet. I Finland är intresset många gånger större. En kombination av tradition och lyssnarstugan uppe i Lemmenjoki antar jag…

Mellanvåg?


Mellanvåg låter väl som ett stendött fenomen för en svensk (Om man ens har hört talas om det.) men trots sviktande lyssnarunderlag även i Amerika kämpar mängder med små mer eller mindre olönsamma företag vidare på MV.  I andra världsdelar är det inte heller ont om MV-stationer. Ljudkvalitén är inte den bästa för musik men det är ett billigt sätt att nå ut inom ett begränsat täckningsområde. Det finns alltså massor att höra på MV.

Mörker hela vägen från sändare till mottagare, eller åtminstone skymning / gryning,  krävs för att signalerna skall komma studsande.  NA-fritt sommartid alltså! Här i Västerbotten är det rätt meningslöst att ens försök från april t o m augusti! Då kan man istället jaga mygg, segla, bada eller klippa gräset. Plus jobba med antenner och radiohörnan inför nästa säsong. Något som dock inte brukar bli gjort i tid...

Startsida  -  QSL